Turistslade pa Gitdfjäll

Typiska

släd- och draghundsraser

Alaskan Malamute, Alaskan Husky, Europeisk slädhund, Grönlandhund, Siberian Husky och Samojed.

Alaskan Husky

Alaskan Husky är inte en erkänd hundras. Vissa anser att alla draghundskorsningar kan kallas Alaskan Husky, andra menar med Alaskan Husky de hundar som avlats för drag i många generationer med känd härstamning långt bakåt. Många av de hundar som kallas Alaskan Huskies är olika korsningar med siberian husky, men det finns även Alaskan Huskies där man inte kan spåra sån inblandning på väldigt många generationer.
 
Målet med aveln är de egenskaper som behövs för att vara en bra draghund. Saker som färg, öronställning eller svans spelar ingen roll, men för att en hund ska vara en bra draghund krävs rätt fysik, tåliga tassar, bra aptit, att hunden är lätt att hantera samt fungerar bra ihop med andra hundar, har rätt päls samt främst av allt, att den älskar att arbeta i selen och har rätt inställning. 

Alaskan Huskyn är i första hand en långdistanshund. För kortare distanser avlar man ofta in vorsteh, pointer, greyhound mm men dessa kallas inte Alaskan Huskies. Generellt är Alaskan Huskyn mer högbent än siberian huskyn och lite större, den har bra päls men oftast lite mindre än de renrasiga polarhundarna, de har generellt mindre jaktinstinkt än de andra polarhundarna och de är generellt vänliga och lätthanterliga hundar.
 

Alaskan Malamute

Är en urhundsras, som ursprungligen hittades hos en eskimåstam med namnet Mahlemiut. Alaskan malamute är en av de största polarhundraserna tillsammans med grönlandshunden. Det finns en naturlig variation på storlek inom rasen. Den önskvärda mankhöjden och vikten är för hanhund: 63,5 cm - 39 kg, tik: 58 cm - 34 kg. 

Huvudet är brett, öronen trekantiga och upprättstående då hunden är alert. Malamuten är inte avsedd som en sprinthund i slädhundstävlingar. Rasen är formad och avsedd för styrka och uthållighet och kan med fördel användas i turkörning men också till tävling över längre distanser och under svåra förhållanden. Även om det är en vänlig och tillgiven hundras med ett soligt sinne, kan den vara dominant, självständig och envis. 

Alaskan malamute är en sällsynt tyst ras, de skäller sällan, men har en förvånansvärt stor repertoar av olika ljud som gnällningar, grymtningar, yl och woo-woo-woos. Alaskan malamute har använts i de tidigaste polarexpeditionerna av Richard Byrd och Förenta Staternas expedition till Antarktis. 
 

Europeisk slädhund

Även kallad scandinavian hound är i grund och botten inte en homogen ras utan en blandning av olika hundraser varav pointer, vorsteh och alaskan husky oftast går att finna. Asbjörn Erdal Aase från Norge var en av pionjärerna med arbetet att ta fram en ras som var specialiserad för sprintkörning med slädhundar, världen mest framgångsrika hundkörare Egil Ellis, Sverige numera boende i Alaska använder enbart denna hundtyp i sitt spann.
 

Grönlandspets

Även grönlandsspets, är en hundras som ursprungligen kommer från Grönland och används som drag- och jakthund. Hunden räknas som en ursprungshund precis som Alaskan Malamute och Siberian Husky. Hunden är robust och gillar strapatser. Intrycket hos en grönlandshund är en from hund som gillar påfrestande arbete.
 

Siberian Husky

En typisk slädhundras – stark, köldhärdig och uthållig. Eftersom den är framavlad för att kunna dra slädar i relativt högt tempo och över långa sträckor vid världens köldpol kräver hundrasen motion. Hunden är också jämfört med andra hundraser relativt energisnål, den kräver inte mycket mat och utför ett stort jobb med den mat den får. 

Även om hundens användningsområde i huvudsak är draghund fungerar den även som jakthund, utställningshund och ibland även som sällskapshund. Även om det finns exempel på siberian husky inom dressyr och lydnad så är det inte hundens starka sida. 

Rasens registrerades för första gången i USA trots att den ursprungliga siberian huskyn kom från Sibirien.
 

Samojedhund

Är en hundras som har fått sitt namn efter samojedstammar i norra Ryssland och Sibirien. Samojedhund, även Samoiedskaïa Sabaka, kallas ibland Den leende hunden, på grund av sitt karakteristiska ansiktsuttryck. I områdets södra delar användes vita, svart- och brunbrokiga hundar för att valla renar. 

I de nordliga delarna var hundarna rent vita och milda till temperamentet och användes som jakt- och slädhundar. Den brittiska zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland samojedstammar år 1889. Vid återkomsten till England medförde han en brun hanvalp som hette Sabarka. Efter detta importerade han en cremefärgad tik som hette Whitey Petchora från områden väster om Uralbergen och en snövit hane kallad Musti, som kom från Sibirien. 

Dessa få hundar, och de som forskningsexpeditionerna hämtade med sig, utgör grunden för samojedhunden i västvärlden. Den första rasstandarden fastställdes i Sveriga 1908 och i England 1909.